Gårdagens utrikespolitiska riksdagsdebatt visade på både enighet och splittring inom den allians som idag styr Sverige. Den visade också på en enighet inom oppositionspartierna för ett erkännande av Palestina som stat. Eftersom Centern är för ett erkännande finns det i Riksdagen idag en majoritet för detta. Ändå röstade Sverige som ett av 14 länder oväntat nej till Palestinas medlemskap i Unesco i höstas (107 länder röstade ja och 52 avstod).

Vi är skyldiga både det israeliska och det palestinska folket att satsa på fredsprocessen. Ett erkännande av Palestina anser vi i Miljöpartiet vara ett steg i rätt riktning. Efter år av misslyckanden behövs nya strategier för att få igång fredsprocessen. Att som Folkpartiet kräva ett fredsavtal innan man erkänner staten Palestina är att ge makten i frågan till ockupationsmakten – det känns inte rimligt.

Sverige har ofta stoltserat över att vara en röst för fred och mänskliga rättigheter i världen. Genom nejet i UNESCO ifrågasätts Sveriges roll i de här frågorna. Det sänder också fel signaler till det palestinska folket. Sverige borde erkänna en palestinsk stat såsom man har erkänt Kroatien vid självständigheten 1992 och Kosovo 2008. Ytterligare ett nej i FN:s generalförsamling skulle vara förödande för Sveriges anseende i internationella sammanhang och också inkonsekvent.

Med en majoritet i Riksdagen för detta är det här också det demokratiskt rätta.