Efter tre månaders hemlighetsmakeri släppte Trafikverket den klimatrapport som alla väntade skulle komma som underlag till den nationella infrastrukturplaneringen. Lagom sent att i princip ingen hann ta med innehållet i sina remissvar. Trafikverket har efter detta ihärdigt sagt att rapporten som heter Styrmedel och åtgärder för att minska transportsystemets utsläpp av växthusgaser – med fokus på transportinfrastrukturen (2016:043) inte skulle utgöra en rapport till infrastrukturplaneringen.
Om detta kan man säga att det är häpnadsväckande att Trafikverket undanhållit rapporten. Det är en tydlig och välskriven rapport. Men det är lika uppseendeväckande att man försöker säga att detta inte är en rapport till statens infrastrukturpropp. För hur kan man rimligen planera den nationella infrastrukturen utan att göra en seriös och djuplodande klimatbedömning?! Det blir fel hur Trafikverket än vänder sig.
För er som inte läst rapporten vill jag starkt rekommendera den. Den finns här. Det är en så kallad back-cast analys. Om vi ska klara de mål som regering och riksdag satt upp på klimatområdet för trafiken hur ska vi då göra? Hur når vi en fossiloberoende fordonsflotta till 2030 och nollutsläpp senast 2050? Analysen tar målen först och räknar därefter efter vad som behövs. Hur når vi målen.
Trafikverkets andra rapporter som utgör det officiella inriktningsunderlaget för transportinfrastrukturen räknar ut vilken trafik som troligen kommer finnas i framtiden om vi beter oss som idag och sedan analyserar vad vi ska bygga för ny infrastruktur. Om vi sedan kan mildra klimatskadan är det bra. Lite så. Kan läsas här.
Enligt Trafikverkets klimatrapport (2016:043) kommer myndigheten fram till att idag beslutade åtgärder och styrmedel för att minska transportsektorns klimatpåverkan är långt ifrån tillräckliga för att nå målen. För att åstadkomma tillräckliga minskningar kommer det inte att räcka med effektivare fordon, fartyg och flygplan, ökad andel förnybar energi och elektrifiering av vägtransporter.
Det kommer även att krävas en förändrad inriktning i utvecklingen av samhälle och infrastruktur, det vill säga ett mer transportsnålt samhälle. Den egna bilen behöver få en minskad roll som transportmedel, framförallt i större och medelstora städer, och tillgängligheten behöver i större grad lösas genom effektiv kollektivtrafik och förbättrade möjligheter att gå och cykla. Totalt i riket behöver biltrafiken minska med mellan 10- 20 procent.
Självklart måste denna rapport utgöra ett underlag för hur vi ska bygga Sverige. En nationell remiss utan detta material är inte värt att utgå ifrån. En ny nationell remiss måste till.
Daniel Helldén 