Stockholm står sig starkt. Trotts en skitår.

Aldrig har vi upplevt ett år i modern tid som så radikalt blivit något annat än vi tänkte oss. Vid nyår för ett år sedan låg planerna färdiga, nyårslöftena på tungan och champagnen bubblade i glasen. Den där känslan av att framtiden bara kommer bli bättre.

För egen del inleddes året med att vi fick de första miljözonerna i Sverige. Hornsgatan skyltades upp, intervjuerna avlöste varandra och luften skulle äntligen bli bättre. En turné runt staden sattes igång för att träffa Stockholmarna öga mot öga och prata om vad vi gör i staden, varför och för att lyssna på vad som bekymrade dem. Det började bra med över hundra personer på lokal vid Drottninggatan. Men så en dag stannade allt av. Alla planer fick skrotas. Det som tänkts och planerats fick slängas i papperskorgen. Istället började en evig lång tid av krisledningsnämnder, presskonferenser och inställda möten.

Var tog 2020 vägen? När jag tittar tillbaka kan jag ändå se att mycket har hänt. Stadens arbete rullar på. Antalet ärenden på trafiknämnden har visserligen bitvis minskat men många stora viktiga projekt har beslutats. Flera nya idéer har sjösatts. Vår omställning av staden fortsätter oförtrutet. Det gör mig glad. Trotts ett skitår bakom Skype, Teams eller Meets är vi på gång mot den där levande, smarta och miljövänliga staden som är målet med vårt idoga arbete. Som representant för Miljöpartiet i vår huvudstad är jag stolt!

Må 2021 bli ett ännu bättre år!

---

Nedan följder mitt budgetanförande vid den coronasäkra budgetdebatten den 14 december 2020. En debatt som inte var som något annat. Endast vi gruppledare, nio stycken av 101 fullmäktigeledamöter fick sitta i vår vackra jättelika fullmäktigesal. Efter nio år i fullmäktige är nog detta det märkligaste jag gjort.

Ordförande, Gruppledare, Stockholmare

Tio månader med Pandemi, tio månader mellan hopp och förtvivlan, tio månader som förändrat världen.

Vem hade trott, vid denna tid, för ett år sen, att vi skulle stå här idag i fullmäktigesalen inför tomma läktare, i det närmaste tomma bänkar och debattera stadens budget med stängda skolor, låsta äldreboenden och tusentals döda.

Man känner förtvivlan, hopplöshet.

Tänker på alla som dött, alla i vården som sliter dygnet runt, på alla som kommer sakna sina nära och kära i jul.

Då känns budgeten mindre angelägen… mindre viktig.

Men jag är ändå hoppfull. Hoppfull att vi kommer ur detta med ny kraft, med nya perspektiv, nya sätt att arbeta på som hjälper oss i de utmaningarna vi annars står inför.

Hoppfull att vi gemensamt kan resa oss upp ur denna dystopi.

Jag ser trotts allt en angelägen och löftesrik budget som ligger framför oss idag, den som vi från majoriteten lägger på kommunfullmäktiges bord, här och nu.

En budget för ett Stockholm som stärker äldreomsorgen, ökar tryggheten, tar ytterligare ett viktigt steg mot en kommun som är spjutspetsen i klimatarbetet, den kris vi inte får glömma bort.

Därför fortsätter vi arbetet med att obönhörligen pressa ned Stockholms utsläpp mot noll. Ja till och med under noll. Det betyder färre flygresor, klimatsmart byggande och klimatsmart mat.

Vi ska ta bort utsläppen från trafiken, öka färdigställandet av nya cykelvägar, släppa fram bussen, och skapa mera artrika grönområden som är motståndskraftiga, ger Stockholmarna plats för picknickfilten, och en andningspaus från stadens brus.

Vi tar ansvar för vår stad,

som stad, som stockholmare, som medmänniskor.

Det är hopp som ska prägla kommande år och hopp finns i denna budget.

Bifall till kommunstyrelsen förslag till budget för vårt Stockholm år tjugohundra tjugoett.