Ilskan över elsparkcyklarna den riktas mot oss i kommunerna mot oss politiker. Varför tog ni hit elsparkcyklarna? Styr upp det! Släng ut dem!

Ibland kan det bli näst intill övermäktig med all galla som spys ut mot oss som ska hantera elsparkcyklarna. Och det är oförtjänt.

Ända sedan de dök upp av sig själva hösten 2018 har vi försökt att hitta en lösning. Med frivilliga avtal, juridiska genomgångar och uppmaningar. Inget har fungerat.

Redan 2019 bad jag regeringen i en DN-debattartikel om nya lagar som skulle göra det möjligt för oss kommuner att tvinga bolagen till regler och tillstånd. Det resulterade i att Regeringen lät Transportstyrelsen utreda frågan. Vad kan kommunerna göra och behövs det ny lagstiftning. I ett och ett halvt år utreddes det!

Utredningen pytsades ut i tre delar och när den första delen, som kom i juni 2020 landade sade Transportstyrelsen att tillstånd och därmed medföljande regler inte behövs:

Uthyrning av elsparkcyklar förekommer i flera svenska städer. I frågan om uthyrningen är en verksamhet som kräver tillstånd enligt ordningslagen är Transportstyrelsens bedömning att det inte generellt bör krävas tillstånd. Det bör prövas utifrån de omständigheter som råder på platsen.

Och så fortsätter de:

Det saknas rättspraxis om friflytande mobilitetstjänster, som till exempel uthyrare av elsparkcyklar. Vi bedömer att det inte är aktuellt med tillstånd så länge fordonen står så att de inte utgör hinder för trafik. Det är till exempel tillåtet att parkera en cykel på en trottoar eller gångbana så länge den inte är i vägen eller det kan uppstå fara för andra trafikanter utan tillstånd, säger Pernilla Bremer, utredare på Transportstyrelsen.

Inget tillstånd behövdes. Och om inget tillstånd behövdes kan inte vi som kommun kräva något. Ja såvida de inte står i vägen. Samtidigt säger de att det saknas rättspraxis så man vet inte när man skulle kunna kräva tillstånd om de var i vägen. Vi som kommuner lämnades i ett limbo.

Det var bara att vänta på slutrapporten.

När slutrapporten presenterades första mars 2021 konstaterar man att det normala sättet att kontrollera verksamheter på allmän platsmark, genom ordningslagen, sannolikt bara gäller om ett specifikt försäljningsställe finns.  Och det gör det ju inte:

En annan möjlighet för kommunerna att kontrollera elsparkcykeluthyrningen är via ordningslagen (1993:1617) eller lokala ordningsföreskrifter med stöd av lagen. Denna möjlighet är sannolikt endast tillämplig när företagen ställer ut elsparkcyklarna på så sätt att en större yta tas i bruk och ett visst försäljningsställe kan anses vara utsett (s.72).

Det är Polisen som formellt ska avgöra vad som krävs för att få tillstånd och ge tillstånd. Och de säger så här i utredningen:

Rättspraxis saknas både vad gäller tillstånd enligt ordningslagen och kommunernas möjlighet att använda lokala ordningsföreskrifter. Enda sättet att få juridisk tydlighet i detta är att prova regelverket, exempelvis genom att kräva att företagen söker tillstånd enligt ordningslagen eller via införande av en lokal ordningsföreskrift.

Transportstyrelsen avslutar med att konstaterade att Polisen som är de som ger tillstånd inte kommer kräva tillstånd ens för detta.

Polisen har inte för avsikt att begära in tillståndsansökningar utan menar att företag själv har ett ansvar för att känna till och följa reglerna (s. 72.).

Så inga förslag till ändringar i lagar och förordningar kom från Transportstyrelsen. Bara rättsosäkerhet. Ingen hjälp för oss som kommuner att kunna styra verksamheten föreslogs. Istället kom Transportstyrelsen med ett helt annat förslag att vi kommuner skulle upphandla elsparkcyklarna, dvs att vi skulle betala bolagen för att ha cyklarna i stan!

Flera städer i Europa och i Sverige upphandlar hyrcykelsystem. Ett exempel i Sverige är Göteborg, där tanken är att lånecyklarna så långt som möjligt ska vara en del av kollektivtrafiken. På samma sätt som man upphandlar hyrcykelsystem borde också elsparkcykeluthyrning kunna upphandlas och därmed också kontrolleras (s.72).

Det absurda i detta är att vi då skulle betala för något som redan finns för att kunna styra upp det. Och samtidigt skulle vi inte kunna hindra andra bolag som finns att verka i staden. Lite som att vi skulle upphandla ett taxibolag och betala för att just detta bolag kör lugnt, vänligt och hederlig. Samtidigt skulle alla andra bolag få köra precis som förut. Absurt!

Efter som vi inte fått någon hjälp eller vägledning från Transportstyrelsen eller för den delen infrastrukturministern som duckar kommer vi nu ta upp ett ärende i Trafiknämnden där vi försöker införa tillstånd, avgifter och regler för elsparkcyklar. Det tas den 26 augusti. Men vi vet inte om det kommer att få gälla. Vi vet inte om överprövande myndigheter Länsstyrelsen, Polisen och våra domstolar kommer att låta oss agera på detta sätt. Det saknas tydliga lagar och förordningar, det vi efterlyst, och det saknas rättspraxis. Och säger de nej är vi tillbaka på ruta ett och tiden går.

Inför beslutet har vi tillsammans med Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) låtit utreda frågan för att ha något att vila på. Men från statens sida är vi helt övergivna och får ingen hjälp. Det enda vi får ta emot är folkets ilska. Varför gör ni inte som i andra länder? Se på Köpenhamn! Se på Oslo! Se på Paris!

Att vi då svarar att vi inte har deras lagar och regler men bett om att få det redan 2019 hjälper föga. Man vill bara att vi löser uppgiften och får ordning på stan. Och jag förstår det.

---

DN Debatt den 10/9 2019 ”De här lagarna behövs för att få ordning på elsparkcyklarna”

Pressmeddelande från Transportstyrelsen 1 juni 2020 och text på hemsidan.

Transportstyrelsens första rapport: Utredning behov av förenklade regler för eldrivna enpersonsfordon – delrapport 1

Transportstyrelsens slutrapport: Utredning behov av förenklade regler för eldrivna enpersonsfordon – slutrapport.

Ärende om elsparkcyklar till Trafiknämnden i Stockholm den 26/8 2021, publiceras snart.